För ett tag sen frågade min kompis Jessica mig om vi inte skulle vandra en helg när det vankades barnfritt. Jag är inte den som är den, så jag sa ja snabbt som attan. Jessica fick planera och jag fick packa, eller nåt. Vi gick drygt 3 mil i solsken och avhandlade det ena ämnet efter det andra.
Vi hade en underbar helg och det var en sån njutning att vara ute i skogen och bara gå. Gå gå gå så långt benen orkade och prata klart alla samtal, något som inte är helt enkelt att få till i vardagen med barn, jobb, middagar etc.
På söndagen gick vi inte lika långt, men stannade vid en liten sjö där vi lagade mat, badade och fortsatte samtalen innan det var dags att åka hem.
Att vara i skogen med bästa sortens sällskap är magiskt men att även känna att en fixar det; gå långt med tung packning, slå läger, göra mat och bara njuta av det väldigt enkla ger en perspektiv på livet men även på ens egna förmågor.
Jessica – när blir nästa tur?
❤️ Ja, när?! Kratte Masugn – Stenshyttan med kidsen någon dag?
snart!! Det låter bra 🙂