Förut cyklade jag några mil i veckan. Eller när snön var blaskig och oberäknelig eller det blåste för kallt gick jag hela vägen till högskolan. Det är inte långt men den tiden i rörelse gjorde mig gott. Nu är jag väl inne på vecka tre eller så hemifrån och den dagliga motionen består för det mesta av att gå fram och tillbaka till barnets skola två gånger om dagen. Igår var jag hemma hos en kompis och jobbade och även om min cykel just nu har något konstigt problem med framdäcket var det skönt att cykla långt. 14 km in på kontot i solsken. En som är väldigt peppande i att komma ut är Malin. Hon är tusen gånger härligare i verkligheten och när jag kollar på hennes stories vill jag också gå ut i naturen i skogen springa en runda eller vad som.
Idag efter en dag framför datorn med föreläsning efter föreläsning i ett ämne jag känner att jag har en hel del kvar att lära var jag så trött att jag ville sova. Klockan halv tre. Jag skyller tacksamt på Malin för istället för att lägga mig på soffan drog jag på mig ulltröja, springbrallor och vindjacka och gick ut och sprang. Det gick inte fort, det blev inte långt men pulsen, vindarna och rörelsen gjorde mig gott.
